Tack för visat intresse!

Nu kommer alla sju ansvariga för bloggen ge sig ut på olika håll i världen och vi vill därför tacka er läsare för den här tiden och för ert visade intresse!

Sporadiska inlägg kommer fortfarande att publiceras men fokus på rasism kommer inte hållas i alla kommande inlägg.

Ha ett fortsatt bra 2015 och glöm inte vikten av att varje dag kämpa mot rasismen!

Med mycket vänliga hälsningar från oss

F.G, K.P, A.L, L.E, N.G, T.W, S.B

Posted in Fred och Konflikt | 1 Comment

Socialt Kapital

Hej, kära bloggläsare!

Vi hoppas ni trivs på bloggen och finner det vi skriver intressant. Skriv gärna kommentarer eller frågor om ni har några funderingar eller undra över något så svarar vi så fort vi får möjlighet. Tycker bara det är kul att svara på era frågor eller också få lära oss mer av er =)

I tidigare blogginlägg skrev jag (N.G) om integrationspolitik. Jag tänkte fortsätta och bana iväg på det spåret men denna gång skriva om socialt kapital och dess betydelse för att underlätta och effektivisera integrationsprocessen.

En man vid namn James Coleman skrev en bok ”Foundation of Social Theory” år 1990 där han skrev om det sociala kapitalets teori och betydelse vilket kom att förändra synen på samhällsvetenskap. Han menade att varje individ bidrar genom att frivilligt delta i organisationsliv (samarbeta) vilket i sig gynnar demokratins välstånd tillskillnad från politikernas numera väl debatterade, missledande ekonomiska ståndpunkt, är detta väl argumenterad fakta. Coleman skriver även att de viktigaste grunderna i socialtkapital är samarbete, tillit och att människor visar hänsyn till varandra. En annan kortfattad definition är; tillit till medmänniskor, vilket skapas i föreningslivet och på sociala institutioner.

I integrationspolitiken och -processen är det viktigt att lägga fokus och förbättra det sociala kapitalet mellan de människor som invandrar till Sverige och de som redan befinner sig här. Detta kan i sin tur leda till att sociala nätverk skapas och kan bidra till att skapa dialoger mellan människor och förtroendeband. Genom att skapa förtroende mellan individer kan förtroendet delas på ett kollektivt plan vilket leder till att människor vågar samarbeta. Genom att skapa en plattform där människor kan dela med sig av sina erfarenheter, kan människor lära och lära ut, om inte minst identifiera sig med varandra istället för att ha en främlingsfientlig attityd som skapats på grund av den integrationspolitik som bedrivs idag. Att höja det sociala kapitalet innebär också att eliminera den bostadssegregering som många gånger grundar sig på människors bakgrund.

Forskaren Robert Putnam beskriver en del av socialt kapital som:

“Det är inte produktivt att tvinga någon att bli som vi. Eftersom det positiva med invandrare är att de har med sig värden som kan berika, ge viktiga tillskott till det nya landet.

Men det är viktigt att immigranter kommer in i ett sammanhållet samhälle, inte skapar egna juridiska system till exempel. Och det är viktigt att alla talar samma språk i ett land. Men dit når man inte genom förbjuda någon att tala sitt eget språk”.

N.G

Posted in Fred och Konflikt | Leave a comment

Rapport från underordningens mörker

När jag var liten spelade jag fotboll… Väldigt mycket fotboll. Jag var målvakt i Gimonäs pojkar -84 i herrans massa år och vi hade så oerhört roligt när vi spelade. Vårt lag var blandat mellan många olika nationaliteter, där var turkar, greker, somalier, iranier och andra och därtill kanske uppemot hälften ”helsvenska” barn. Detta var egentligen aldrig någonting vi själva reflekterade särskilt mycket över. Inte förrän vi spelade mot lag i andra delar av staden med mer ”etniskt” homogena lag. Det vill säga lag med barn från ”helsvenska” familjer.

Oftast var där inget problem, vårt lag mötte andra lag, vi vann och vi förlorade. Efter en tid började dock vårt lag vinna alltmer. Vi var ett tätt sammansvetsat gäng med barn från många olika socioekonomiska grupper och vi hade en härlig stämning inom laget. Kanske var det därför vi började vinna alltmer. Vi var alla så olika men vi arbetade alla mot samma mål, och vi tog hand om varandra på vägen. Klubben vi spelade för, Gimonäs CK, hade som uttalad ambition och målsättning att låta alla barn spela lika mycket under tävlingsmatcherna. Med detta menas att man aktivt uppmuntrade tränare och ledare att vägra ”toppa” laget, det vill säga att under kritiska skeden i matcherna plocka ut svagare spelare till förmån för de starkare.

I takt med att vårt lag började dominera i vår stad förändrades stämningen runt planen under matcherna. Från att föräldrar, lagledare och motspelare mer hurrat på sitt eget lag och började man klaga alltmer på vårt lag och domslut som föll till deras nackdel. Även när vårt lag reste till andra städer och ställdes mot andra lag som förväntades dominera men inte gjorde det, upplevde vi detta fenomen. Vad är det som händer, frågade vi oss? Vi tittade på varandra och himlade med ögonen, protesterade ibland, men insåg snart att det inte var någon idé. Vi lärde oss med tiden att detta fenomen var någonting vi fick leva med. Vi lärde oss, vi fick spela lite extra bra för att åtnjuta samma fördelar som många andra lag. Extra bra, extra rent, inga hårda tacklingar, inget ruff, inga hårda ord.

Så kom en sommar och vi reste iväg till utlandet för att vara med i en större turnering. Vi nådde till en final, som vi förlorade. Vår bästa spelare, en mörkhyad kille, blev utsatt för sparkar och slag av motspelare samtidigt som aggressiva föräldrar kastade rasistiska glåpord efter honom. Domaren, som ska ha en neutral roll, dömde aldrig till vår spelares förmån, som mot slutet av matchen till slut tappade tålamodet, fräste tillbaka och blev utvisad. Laget tappade motivationen, vi var 12-13 år gamla och vi grät beska tårar, då vi upplevda att vi stod inför en oövervinnerlig övermakt. Sakta gled matchen oss ur händerna. Känslan av oförrätten och den upplevda övermakten lever kvar än idag och är någonting som vi som var med fortfarande ibland talar om.

Många år senare undrar jag ibland om samma sak gäller idag. Behöver många andra; underklassens barn, homosexuella, handikappade, många kvinnor ständigt möta dessa hårdare krav för att passa in och bli godkända i samhällets alla rum? Behöver människor ständigt röra sig i underordningens mörka utkanter av rädsla för att för mycket sticka ut eller hamna i skymundan trots fullgoda prestationer och goda insatser inom olika områden.

Avslutningsvis kan jag berätta att min gamla fotbollsklubb till namn Gimonäs FC återuppstått i en helt annan stad, fastän det tidigare begärts i konkurs. Idag består laget av spelare i olika åldrar från den gamla klubben, andra klubbar från regionen samt spelare från den nya staden. Liksom tidigare består klubben av människor av alla typer från alla samhällsklasser. En tydlig målsättning hos lagets grundare är att bibehålla den så kallade ”Gimoandan” där kamratskap, delaktighet och öppenhet råder. Intressant är att det än idag efter så många år är viktigt för flertalet människor, oavsett bakgrund eller härkomst, att ta del av den anda av öppenhet och tolerans som en gång fostrades av klubben och dess medlemmar. ”Gimoandan” klingar fortfarande rent och ger stolthet till dem som en gång tagit del av den.

S.B

Posted in Fred och Konflikt | Leave a comment

Demonstrationen i Limhamn 2014 (fler tankar kring yttrandefrihetens gränser)

I augusti 2014 gavs det nazistiska Svenskarnas parti (SvP) tillstånd att hålla valmöte i Limhamn i Malmö. Torget spärrades av med kravallstaket och containrar och partiets representanter eskorterades in av polis. Omkring tvåtusen personer samlades för att demonstrera mot valmötet och våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och polis bröt ut. Knallskott, stenar och bengaliska eldar kastades in på området av demonstranter och polisen gick till attack med tårgas, batonger och hästar. Diskussionerna som följde händelsen handlade till stor del om vilken sida som agerade mest aggressivt. I och med detta togs fokusen från det faktum att civilpersoner attackerades av polis för att de försökte förhindra spridning av nazistiska idéer; något som egentligen borde vara polisens uppgift.

Redan under Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget förklarades nazismen som en kriminell rörelse. 1965 antogs sedan en konvention mot rasism av FN och 1969 trädde den i kraft under namnet Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (CERD). Den utgörs av tre huvudsakliga punkter, vilka kortfattat innebär att de som skrivit under erkänner definitionen av diskriminering som inskränkning av mänskliga rättigheter eller andra grundläggande friheter på grund av ras, hudfärg, börd eller nationell eller etnisk härkomst, att de ska avskaffa all sådan aktivitet och att de ska göra det straffbart att sprida idéer som är grundade på eller uppmanar till sådan aktivitet. 1971 skrev Sverige under konventionen och har alltså åtagit sig att olagligförklara varje organisation som baseras på eller sprider idéer om rasdiskriminering.

Yttrandefriheten gäller inte i samband kriminell aktivitet såsom hot eller hets mot folkgrupp och med hänvisning till FN-konventionen gäller den alltså inte heller i samband med nazistisk eller annan rasdiskriminerande aktivitet. Detta är något som den svenska staten tagit sig friheten att förbise, bland annat genom att låta poliser eskortera det nazistiska SvP till manifestationer som den i Limhamn.

T.W

Posted in Fred och Konflikt | Leave a comment

Ut med det gamla, in med det nya

Vi önska alla våra läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR.

Gå in i det nya året med ett icke rasistisk och främlingsfientlighets tänk.

Bilden får tala för sig själv.

t4eiaPO

Posted in Fred och Konflikt | 1 Comment

Yttrandefrihetens omdiskuterade gränser

Yttrandefrihet framställs ofta som något nästan heligt som ska försvaras och upprätthållas till varje pris, och visst är yttrandefriheten extremt viktigt och en grundläggande demokratisk rättighet. Men används inte yttrandefriheten ibland som en ursäkt eller ett rättfärdigande vid bland annat rasistiska eller nazistiska yttranden?

Yttrandefrihet finns med som en artikel i konventionen över de mänskliga rättigheterna och Sverige har haft yttrandefrihet som grundlag sedan 1991 och i denna lag kan du läsa att du har rätt att uttrycka dina åsikter och känslor i tal, skrift eller bild. I den här lagen står även vad du inte får yttra dig om, så som kränkning eller förtal av en person eller en grupp. Men vart går egentligen gränsen för vad man får säga och inte säga? När övergår ens egna rättighet att uttrycka sig till att kränka någons annans rättigheter med ord och påståenden. Vart går gränsen för kränkning och för hets mot folkgrupp?

Denna fråga är mycket omdiskuterad och både etisk och juridisk och svaret är svårt att definiera. Det finns självklart vissa juridiska aspekter som tas i beaktning vid dömandet av hets mot folkgrupp som till exempel att uttalandet eller meddelandet som yttrades var ämnat eller uttryckt för spridning eller att uttalandet eller meddelandet innehöll hot eller missaktning. Men trots detta juridiska ramverk så är gränserna mycket luddiga och varje fall ser ofta väldigt olika ut. Många fler aspekter än just de juridiska måste has i åtanke, såsom ett historiskt och ett etiskt perspektiv.

I Sverige klassificeras hets mot folkgrupp som ett brott vilket innefattar uttalanden eller spridning av hot eller förakt mot individer eller grupper med anspelningar på ras, ursprung, religion, hudfärg eller sexuell läggning. Sverige har även skrivit på FN:s rasdiskrimineringskonvention som förbjuder organisationer som verkar för rasism, spridningen av rasistiska idéer och diskriminering grundad ur teorier om rasöverlägsenhet.

En annan fråga som även tas upp i debatten ”Nazismen och Yttrandefriheten” i ”Filosofiska rummet” i P1 som jag länkar till i slutet av detta inlägg och som blivit mycket omdiskuterad är ”Hur toleranta ska vi vara mot de intoleranta?” vilket kanske är mer aktuellt i år än någonsin tidigare då främlingsfientliga och nazistiska partier såsom Sverigedemokraterna och Svenskarnas parti rest runt i Sverige för att sprida sitt politiska budskap, och att partimedlemmar och anhängare öppet kunnat sprida sina rasistiska åsikter och ofta även med polisbeskydd. Dessa åsikter och budskap har fått många att ifrågasätta yttrandefriheten och dess svårtolkade gränser. Rasism kan väl oundvikligen bara tolkas som förtal eller hets mot folkgrupp. Den rasistiska ideologin grundar just sig i att dela in människor i grupper och att sedan kategorisera dessa, där vissa grupper är mindre värda än andra. Så om gränsen för yttrandefriheten går vid hets mot folkgrupp hur kan då dessa partier och liknande öppet få demonstrera sina främlingsfientliga budskap och åsikter utan några som helst konsekvenser?

Filosofiska rummet – Nazismen och yttrandefriheten: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/427789?programid=793

F.G

Posted in Fred och Konflikt | Leave a comment

Global apartheid

När människor lever och verkar inom en norm kan det vara lätt att glömma fördomen. De som faller in i kategorin “vit människa” kan det vara lätt att avfärda och glömma de fördomar som människor med annan hudfärg kan utsättas för. Mycket på grund av att normen är att vara vit och den har inte utsatts av förtryck eller våld enbart på grund av sin hudfärg. Det kan då vara lätt att glömma hur människor i andra sitsar har det, just för att det har man själv aldrig upplevt. I Sverige är vi bortskämda och privilegierade, utan att majoriteten tänker på det. Genom att inneha ett svenskt pass öppnas både dörrar och möjligheter som nog inte många uppmärksammar, nämligen för att för oss svenskar  är  det normen. Det reflekteras inte över att med ett svenskt pass kan du resa i princip överallt. Du är eftertraktad både som turist, och på vissa ställen även som arbetskraft. Sällan blir du nekad visum eller blir tvingad till långa utfrågningar. Därför kan det vara enkelt att glömma att andra inte upplever samma sak, för trots allt får du inga konsekvenser av ditt pass och medborgarskap utan det är gynnsamt för dig. För om det står medborgare av iranska staten i ditt pass så har du blivit given en helt annan giv. Plötsligt är det inte så lätt att resa vart du vill och inte heller är du önskad på så många ställen. Av någon konstig slump får du alltid gå i en speciell kö på flygplatser och får svara på x antal frågor gällande resans orsak och religös samt kriminell bakgrund. Människor som är i den privilegierande ställningen är ofta helt omedveten och blåögd när det kommer till att både förstå och sätta sig in i den utsattes vardag. På en föreläsning nyligen fick vi en kort genomgång över detta som benämns som global apartheid. Jag har förmånen att besitta ett svenskt pass, det är inget jag har valt tillika som alla andra människor som föds in i ett medborgarskap. Men det kan tyckas vara mitt ansvar att vidkänna hur detta medborgarskap ger mig positiva konsekvenser, medan andra medborgarskap kan föra med sig negativa. Att inse skillnaden mellan medborgarskap är faktiskt ett första steg för att kunna förändra detta. Vi lever i en orättvis värld, det vet nog många om, men vi får inte glömma det. Fortfarande existerar våld och orättvisa även om många i denna del av världen inte upplever den som så värst extrem, så är den det. Kampen är fortfarande livsviktigt, där ditt agerande och medmänsklighet spelar roll.

Om du vill läsa mer om global apartheid kan du bland annat läsa Anthony Richmonds bok “Global apartheid: refugees, racism and the new world order”.

L.E

Posted in Fred och Konflikt | Leave a comment